När min vän frågade om jag ville följa med på en tjejkväll i januari, nappade jag direkt. Inspirerad av en gemensam vän till oss bestämde sig Vicky för att hon ville campa varje månad i ett år: ”Jag inser att jag kommer behöva göra de flesta av de första campingarna på egen hand,” sa hon. ”Oroa dig inte,” svarade jag, ”jag följer med dig.” Hur skulle jag veta att hon faktiskt menade allvar?

Vi övertalade sedan en annan vän, Amanda, att detta var en bra idé, och med ropen ”Ni är galna” ekande i våra öron packade vi vår utrustning i bilens bagageutrymme och våra tolv månader av camping började.

Vår första campingtur för året ägde rum på en campingplats ansluten till The Halfway House Inn nära Bridgnorth. Vädret förväntades bli mycket kallt – det var ju trots allt januari – så vi bestämde att detta var det bästa alternativet. Det var kallt ute, men puben är alltid varm − särskilt när det brinner en sprakande eld i baren. Vi tog många försiktighetsåtgärder för att isolera mot kylan och hade ungefär en miljon mattor mellan oss. Okej, kanske lite överdrivet, men vi la faktiskt ut två eller tre mattor för att hindra kylan från marken, och vi hade några värmeelement samt gott om varma kläder och sängkläder.

När vi hade slagit upp tältet åkte vi in till Bridgnorth, tittade runt på marknaden och i butiker innan vi gick till en pub för lunch – jag nämnde väl att det var kallt ute? Efteråt tog vi en liten promenad till innan vi återvände till tältet.

Vi hade bokat middag på puben eftersom vi trodde att det skulle vara alldeles för kallt att laga mat utomhus – absolut ingenting att göra med att vi var för lata för att laga mat och diska, ärligt talat! Värden var mycket vänlig och kokade vatten åt oss så att vi kunde fylla våra värmedynor att ta tillbaka till tältet.

Vi sov förvånansvärt gott, och till allas förvåning som kände oss, överlevde vi natten i de iskalla temperaturerna. Frosten var faktiskt inte så hård som vi hade förväntat oss, och när vi öppnade tältet blev vi glatt överraskade av solskenet.

Efter frukost tog vi en kort promenad i de omgivande fälten innan vi packade ihop lägret. Trots att det var tidig januari sken solen fortfarande och det kändes behagligt varmt för årstiden; vi satt till och med på våra stolar en stund medan vi väntade på att tältet skulle luftas lite − utan våra jackor på! Ja, man kan säga att vi hade njutit av vår första campingtur för året, och vi kunde knappt vänta på nästa äventyr.

Kathryn Whelan fortsätter sin personliga utmaning att campa minst en gång varje månad under året.

Februari är sportlovsmånad och vädret var ovanligt milt, så vi bestämde oss för att ta med barnen. Vi valde Sytch Caravan and Camping nära Much Wenlock, ett annat utmärkt val eftersom det fanns gott om plats för pojkarna att springa runt, och det var bara en kort promenad längs en gångväg till byn. Efter en kort promenad fram och tillbaka återvände vi till tältet och lagade middag.

Efter ungefär en timmes försök att laga spaghetti Bolognese och att övertyga oss själva om att gasen inte var lika effektiv som vanligt på grund av kylan, insåg vi till slut att gasen i själva verket nästan var slut… oj! Lyckligtvis hade vi en reserv och inom några minuter efter att vi bytt flaska var middagen serverad.

Nästa dag var fettisdagen, och eftersom vädret var ganska behagligt (för februari) gjorde vi pannkakor till frukost. Vi tog en promenad in till Much Wenlock för att utforska innan vi återvände till campingen.

Eftersom vi hade väntat oss dåligt väder hade jag tagit med en halogenugn, ifall vi inte kunde laga mat utomhus, så den kvällen åt pojkarna pizza medan vi hade chili med ostiga nachos. Tyvärr kom dagen för att bryta campingen, och med den kom regnet… ösregn. Vi blev genomblöta trots att vi hade på oss bra regnkläder, och tältet hade pölar på sig när vi packade ner det. Alla som har packat ihop under sådana förhållanden vet hur tungt och stort ett tält blir när det är så blött, så vi rullade helt enkelt ihop det och lade det i bilens bagageutrymme.

Vi visste alltid att det skulle vara svårt att få till ett helt år där vi tre kunde campa tillsammans varje månad på grund av familjeåtaganden med mera, och mars visade sig vara den första månaden då det inte gick.

Tyvärr kunde inte Vicky följa med oss till månadens valda campingplats, men hon campade tidigare i månaden för att se till att hon inte missade någon månad. Så Amanda och jag åkte till Low Farm i Lincolnshire för att träffa en grupp vänner för vårt årliga samkväm.

Den här campingen innebar den vanliga "hundra-milars-turen" genom fälten (kanske inte riktigt hundra mil, men det kändes så där och då). Det enda som gjorde det uthärdligt var alla pubar vi kunde stanna till vid på vägen. Självklart var det ingen riktig pubrunda; vi behövde bara vila våra trötta ben.

Även om det inte var särskilt kallt, regnade det kraftigt och vinden ven som galen. Som tur var avtog regnet inte långt efter att vi hade gett oss av, men vinden fortsatte ett tag och vi oroade oss för att våra tält skulle blåsa bort. Vi blev lättade när vi upptäckte att de stod emot stormen bra. På kvällen gick vi till byns lokala pub för en fish and chips-middag, och än en gång slapp vi prövningen att försöka laga mat i dåligt väder.

April såg oss alla tillsammans igen. Vårt valda resmål för denna camping var Hopley’s nära Bewdley.

Efter att vi slagit upp tältet vid ankomsten, åt vi middag, satt och pratade en stund och slog sedan ner för en relativt tidig kväll. Nästa morgon vaknade vi till strålande väder och även om det fortfarande var en liten kyla i luften, var det typiskt varm vårsol.

Vi promenerade in till Bewdley; det går mest nedför på vägen dit så det var inte alltför ansträngande. Vi strosade sedan runt i affärerna och längs floden innan vi gick på picknick i parken. Medan de vuxna slappade i solskenet, gjorde barnen det som barn gör bäst – klättrade i träd och låtsades fiska i dammen med en gren som de hittat på marken.

Sedan var det dags att ta sig tillbaka upp till campingen. Lyckligtvis för oss fanns det en pub halvvägs upp.

Middagen den kvällen var ett litet experiment för mig eftersom det var första gången jag använde min nya Cobb för att laga kyckling med bakpotatis. Jag blev förvånad över hur mycket lugnare matlagningen blev och den blev en oumbärlig del av min utrustning för kommande familjecampingresor.

Återigen gjorde familje- och arbetsåtaganden det svårt för oss alla att samlas för en maj-camping, så medan Vicky campade ett par gånger i Wales och Devon, åkte Amanda och jag till Upper Brockhurst Farm nära Shifnal. Denna plats är en certifierad campingplats och som sådan mycket enkel, men ägarna är underbara och platsen är så fridfull med så vackra omgivningar att man inte kan låta bli att förälska sig i den.

Vid det här laget har ni säkert förstått att vi alltid gillar att ta en lång promenad, vanligtvis med en pub eller två längs vägen, och denna camping var inget undantag. Den promenad vi valde den här gången gick längs kanalens dragväg från Wheaton Aston till Brewood. Det var ett trevligt avbrott från de vanliga fälten eller stadens gångvägar, och vi hade verkligen förtjänat den ganska utsökta måltiden när vi kom tillbaka.

En resa till Greenhill Leisure Park i Oxfordshire blev juni-månadens campingplats. Detta var en något större camping med fler vänner och barn som anslöt sig till oss.

Det fantastiska med camping är att barnen får göra saker som de annars kanske inte hade möjlighet till, och denna plats har egna fiskedammar. Vicky hade tagit med sig lite fiskeutrustning, så denna gång fick alla turas om att försöka fånga en fisk.

Men denna resa gav också en tydlig påminnelse om varför man aldrig ska laga mat inuti ett tält (och varför vi väljer att gå till puben när vädret är dåligt).

En av oss hade börjat förbereda middagen och när hon tände spisen kom elden inte från brännaren utan längs gummislangen! Som tur var lagade hon maten utomhus – resultatet hade kunnat bli väldigt annorlunda om hon hade försökt laga mat inne i tältet.

Juli gav oss ännu en chans att ta med barnen på fiske, den här gången på Pillaton Hall Farm i Staffordshire. Vädret var fint, så pubarna fick återigen stå tomma till förmån för riktig hemlagad mat.

Denna gång blev måltiden lite annorlunda – Amanda hade med sig en slow cooker och lagade långkokt barbecue pulled pork. Detta blev en stor succé bland barnen och har sedan dess blivit en riktig favorit i min egen familj.

Jag kan verkligen inte låta juli passera utan att nämna att våra 12 månader av camping hade gjort Amanda lite besatt, och när hon fick veta att hon behövde resa i jobbet till Harrogate, valde hon att skippa chansen att bo på ett fint, bekvämt hotellrum och tog istället med ett litet tält för att tillbringa natten på en campingplats nära mötesplatsen! Det är verkligen hängivenhet…

Medan Vicky och jag tog våra vanliga familjecampingsemestrar under sommaren, provade Amanda återigen något nytt och åkte på sin allra första festival. Festivalen hon valde var Upton Festival, där hon dessutom var tvungen att campa utan el. Jag vet att många av er kanske tycker att man inte riktigt campar om man har elektricitet, men vi tillhör alla EH-U-enbart-lägret.

Detta innebar att hon fick vara lite mer noggrann med vad hon tog med sig, för att försäkra sig om att ha batteridrivna lampor, gaskök och, viktigast av allt, gott om varma sängkläder och kläder – bara för säkerhets skull.

Helgen blev en succé, och festivaler finns nu högst upp på “att göra”-listan för kommande år.

Tyvärr kunde ingen av oss faktiskt få ihop det under hela september, så direkt efter sin framgångsrika festival i augusti åkte Amanda vidare till en annan − den här gången Bo Peep Cider Festival.

Inte riktigt lika lyckat den här gången, eftersom hon råkade slå upp tältet på fel plats och fick flytta det efteråt. Regnet höll sig dock borta tills hon hade slagit upp tältet på rätt plats, och resten av helgen gjorde upp för det.

Vicky gjorde ett återbesök på Hopley’s så att pojkarna kunde fiska igen. Det är säkert att säga att de är fast (ser du vad jag gjorde där?!).

Mitt septemberäventyr var ett återbesök till Pillaton med en vän som aldrig hade campat tidigare. Efter att ha sett otaliga fotografier och hört hundratals historier från mina resor hade hon bestämt sig för att hon också ville prova tillsammans med sin son. Jag är alltid villig att visa någon hur det går till (suck…).

Med året som snabbt försvann framför våra ögon visste vi att vädret skulle börja bli mer opålitligt, och därför bestämde vi oss för de sista campingturerna på året att hitta platser som låg vid pubar igen.

Självklart skyllde vi på Julies nära-miss med hennes spis i juni för vår ovilja att laga mat. Vi hittade en underbar liten plats vid en pub som heter The Squirrel i Alveley, Shropshire.

Promenaden till den närliggande byn var mycket trevlig, och om vi hade haft mer tid där var vi lätt inom räckhåll för Severn Valley Country Park samt järnvägen. Det skulle vara en perfekt bas för att utforska området, och maten på puben var mycket god.

Vi lyckades hitta ännu en fantastisk pub med en campingplats för vår näst sista tur för året. Den här gången var det Marlbank Inn i Malverns. Till skillnad från de flesta pubcampingar var faciliteterna här öppna dygnet runt, och jag måste säga att de var riktigt fina. Maten var återigen helt fantastisk.

Med Malvern Hills som bakgrund finns det dessutom många härliga promenader att ta sig an. Den charmiga byn Upton on Severn ligger bara cirka tio minuter bort med bil och visade sig vara en underbar plats att besöka under några timmar på lördagseftermiddagen innan vi återvände för middag.

Kort efter att vi påbörjat vår utmaning att campa varje månad under året, bestämde vi oss för att ha vårt allra sista camp där vi började. Eftersom det var december, bestämde vi oss också för att hålla vår egen camping-julfest – även om vår julmiddag denna gång lagades åt oss på puben.

Jag kunde lätt vänja mig vid att slippa laga julmiddag! Efter att vi slagit upp vårt tält och ordnat allting, tog vi fram dekorationerna… det var ju trots allt jul.

Tältet såg mycket festligt ut och vi gick till och med på julshopping på marknaden i Bridgnorth, njöt av ljusen och stämningen, vilket gjorde vår sista helg minnesvärd.

Vår sista frukost för campingsäsongen, följt av promenaden vi gjorde redan i januari, blev en lite bittersöt upplevelse. Båda delarna var underbara, men vi var alla väldigt ledsna över att det markerade slutet på ett fantastiskt campingår. Det går säkert att säga nu att för oss kommer camping aldrig begränsas till sommarmånaderna, och vi ser redan fram emot att ge oss ut igen i år!